Tack för utmaningen Paletten!
Vad roligt att ni är nyfikna på vårt arbete med Minecraft.
Vi är i startgroparna av detta arbete och för oss är det mesta fortfarande lite oklart och osäkert ännu, men vi delar mer än gärna med oss av våra med- och motgångar samt frågor och funderingar.
Varför Minecraft?
Efter att några av oss lyssnat på inspirerande föreläsare på SETT så kände vi att detta kunde vara något för oss. Barnen pratade ju om detta spel, men vi hade svårt att våga språnget till att ta in det i verksamheten. Året innan hade vi testat och då känt att barnen snabbt blev VÄLDIGT inne i spelet, och helst ville spela det hela tiden. Vi visste då inte riktigt hur vi skulle utmana dem, och vi kunde inte heller riktigt se vinsterna med spelandet.
Efter att ha reflekterar kring detta, och efter att ha varit mer involverade i barnens görande upptäcker vi att det är vår okunskap som oroade oss och som satte käppar i hjulet. Barnens enorma intresse skrämde oss ....ganska mycket.
Nu var vi då överrens om att vi ville testa detta på nytt. Barnen hade spelat detta förr, och många spelade hemma. Deras intresse var stort. Vi såg det i annat de gjorde också. Deras pärlplattor var figurer från Minecraft, deras teckningar var utifrån spelet och deras byggen var även de därifrån. Varför är det så läskigt att fånga just denna lyra? Kan vi fortsätta blunda för deras intresse för spelet? Nej, såklart inte!
Uppstart
Vi började med att ladda ner minecraft på våra plattor....igen. Vi ville inledningsvis se VAD barnen gjorde med spelet och HUR de spelade? I VILKA sammanhang och med VEM?
De första veckorna blev därmed en period för samlande av information. Vi bidrog med vårt genuina intresse och med vårt lyssnande och vårt seende samt känsla.
VAD, HUR, NÄR , med och för VEM?
Intresset var ju stort bland 4-5åringarna på förskolan, men VAD behövde de utmaningar i och HUR kunde vi erbjuda sådana? Under denna period hade vi en VFU elev hos oss som ville ta vara på barnens intresse för minecraft. Hon hade en idé om att arbeta med färg, form och matematiska begrepp utifrån spelet. Hon samlade barngruppens kunskaper och erfarenheter kring spelet och lät dem använda dem i sitt byggande av former i ateljén. Vilka former? Kuber såklart!
Att bygga kuber krävde stor koncentration och noggrannhet. Alla sidor måste vara lika stora för att kuben skall gå ihop. Sidorna limmades ihop och skulle sedan målas i olika färger utifrån barnens tycke och smak.
Vi upptäckte snabbt att barnen själva gärna byggde kuber i ateljén. Detta hade fött ett nytt intresse hos dem och skapandet i ateljén blev meningsfullt för dem och det som gjordes fick ett sammanhang.
Även pärlplattor, teckningar, målningar och andra former av skapande präglades av minecraft. Vi såg att deras intresse för att skapa och framförallt inspirationen för att skapa, väcktes. De jämförde det de såg i spelet med det de själva skapade.
Barnens gemensamma intresse för minecraft medförde även att de hjälptes åt i skapandet och de tog ofta spelets grafik som referensram. I spelandet blev kollaborationen en förutsättning. Där kunde de mötas i samma värld och hjälpas åt att bygga. Begränsningen låg i antalet iPads förstås. Vi såg även att de gärna samlades vid en och samma platta för att samarbeta i sitt byggande. De gav varandra stöd, idéer och tankar. För att uppmuntra detta samarbete ännu mer, och för att kunna göra fler barn och pedagoger involverade, projicerades detta på väggen. Plötsligt kunde en hel avdelning vara med och bygga. Nu föddes massa frågor från barn som inte varit med tidigare. Varför ser det ut si eller så? Vad är det där? Hur har du byggt den? osv.
Vi upptäckte att barnen började lära av och med varandra ännu mer när vi projicerade på väggen. Vi såg att det var just varandra man frågade och bad om hjälp om det var något man undrade över. Inte oss vuxna!
När vi började förstå och tala mer av deras språk. När vi började närma oss deras intressen och nyfikenhet, kunde vi plötsligt finna att spelet präglar mycket av det de gör.
Vad gör barnen i skogen? Jo, de letar efter redskap och verktyg som kan användas till att leva i en minecraft värld!
Plötsligt letar barnen tegelstenar på ett gammalt bygge som vi besöker. Vad görs med dessa? Jo, ett hus ska byggas!
Ok, vi har fattat att Minecraft INTE är farligt och att barnen inte slutar med allt annat som de tidigare gjort. Det vi ser är att spelet inspirerar dem till nya lekar....OM vi tillåter dem att göra det, och OM vi intresserar oss för det de gör.
Hur går vi vidare?
Visserligen har detta fått igång meningsfulla aktiviteter. Spelandet sker både digitalt och analogt, det har skapats ett sammanhang. Leken har inspirerats och funnit nya vägar tack vare spelandet, men hur kan vi utmana dem i spelandet? Vi vet ju att det finns så många fler sätt att använda Minecraft på.
Hur får vi med oss föräldrarna på detta?
Hur får vi dem att detta spel är fascinerande, utmanande och utvecklande?
En tanke vi har är att bjuda in även dem till en workshop i Minecraft där vi tillsammans lär oss det barnen är experter på. Kanske är det barnen som får vägleda oss i denna workshop?!
Vårt nästa, och absolut viktigaste steg, är att själva lära oss mer om spelet. Vi har läst en hel del om hur andra arbetar med Minecraft på olika sätt men för att kunna göra det i större utsträckning behöver vi närma oss barnens värld ännu mer. Vi må vara bra på att utmana barnens i deras skapande och i de kreativa lekarna, men vi är rädda när det kommer till spelandet.
Vad är det som gör så att vi inte ger oss in i Minecraft-världen? Vad är vi rädda för?
Vad roligt att ni är nyfikna på vårt arbete med Minecraft.
Vi är i startgroparna av detta arbete och för oss är det mesta fortfarande lite oklart och osäkert ännu, men vi delar mer än gärna med oss av våra med- och motgångar samt frågor och funderingar.
Varför Minecraft?
Efter att några av oss lyssnat på inspirerande föreläsare på SETT så kände vi att detta kunde vara något för oss. Barnen pratade ju om detta spel, men vi hade svårt att våga språnget till att ta in det i verksamheten. Året innan hade vi testat och då känt att barnen snabbt blev VÄLDIGT inne i spelet, och helst ville spela det hela tiden. Vi visste då inte riktigt hur vi skulle utmana dem, och vi kunde inte heller riktigt se vinsterna med spelandet.
Efter att ha reflekterar kring detta, och efter att ha varit mer involverade i barnens görande upptäcker vi att det är vår okunskap som oroade oss och som satte käppar i hjulet. Barnens enorma intresse skrämde oss ....ganska mycket.
Nu var vi då överrens om att vi ville testa detta på nytt. Barnen hade spelat detta förr, och många spelade hemma. Deras intresse var stort. Vi såg det i annat de gjorde också. Deras pärlplattor var figurer från Minecraft, deras teckningar var utifrån spelet och deras byggen var även de därifrån. Varför är det så läskigt att fånga just denna lyra? Kan vi fortsätta blunda för deras intresse för spelet? Nej, såklart inte!
Uppstart
Vi började med att ladda ner minecraft på våra plattor....igen. Vi ville inledningsvis se VAD barnen gjorde med spelet och HUR de spelade? I VILKA sammanhang och med VEM?
De första veckorna blev därmed en period för samlande av information. Vi bidrog med vårt genuina intresse och med vårt lyssnande och vårt seende samt känsla.
VAD, HUR, NÄR , med och för VEM?
Intresset var ju stort bland 4-5åringarna på förskolan, men VAD behövde de utmaningar i och HUR kunde vi erbjuda sådana? Under denna period hade vi en VFU elev hos oss som ville ta vara på barnens intresse för minecraft. Hon hade en idé om att arbeta med färg, form och matematiska begrepp utifrån spelet. Hon samlade barngruppens kunskaper och erfarenheter kring spelet och lät dem använda dem i sitt byggande av former i ateljén. Vilka former? Kuber såklart!
Att bygga kuber krävde stor koncentration och noggrannhet. Alla sidor måste vara lika stora för att kuben skall gå ihop. Sidorna limmades ihop och skulle sedan målas i olika färger utifrån barnens tycke och smak.
Vi upptäckte snabbt att barnen själva gärna byggde kuber i ateljén. Detta hade fött ett nytt intresse hos dem och skapandet i ateljén blev meningsfullt för dem och det som gjordes fick ett sammanhang.
Även pärlplattor, teckningar, målningar och andra former av skapande präglades av minecraft. Vi såg att deras intresse för att skapa och framförallt inspirationen för att skapa, väcktes. De jämförde det de såg i spelet med det de själva skapade.
Barnens gemensamma intresse för minecraft medförde även att de hjälptes åt i skapandet och de tog ofta spelets grafik som referensram. I spelandet blev kollaborationen en förutsättning. Där kunde de mötas i samma värld och hjälpas åt att bygga. Begränsningen låg i antalet iPads förstås. Vi såg även att de gärna samlades vid en och samma platta för att samarbeta i sitt byggande. De gav varandra stöd, idéer och tankar. För att uppmuntra detta samarbete ännu mer, och för att kunna göra fler barn och pedagoger involverade, projicerades detta på väggen. Plötsligt kunde en hel avdelning vara med och bygga. Nu föddes massa frågor från barn som inte varit med tidigare. Varför ser det ut si eller så? Vad är det där? Hur har du byggt den? osv.
Vi upptäckte att barnen började lära av och med varandra ännu mer när vi projicerade på väggen. Vi såg att det var just varandra man frågade och bad om hjälp om det var något man undrade över. Inte oss vuxna!
När vi började förstå och tala mer av deras språk. När vi började närma oss deras intressen och nyfikenhet, kunde vi plötsligt finna att spelet präglar mycket av det de gör.
Vad gör barnen i skogen? Jo, de letar efter redskap och verktyg som kan användas till att leva i en minecraft värld!
Plötsligt letar barnen tegelstenar på ett gammalt bygge som vi besöker. Vad görs med dessa? Jo, ett hus ska byggas!
Ok, vi har fattat att Minecraft INTE är farligt och att barnen inte slutar med allt annat som de tidigare gjort. Det vi ser är att spelet inspirerar dem till nya lekar....OM vi tillåter dem att göra det, och OM vi intresserar oss för det de gör.
Hur går vi vidare?
Visserligen har detta fått igång meningsfulla aktiviteter. Spelandet sker både digitalt och analogt, det har skapats ett sammanhang. Leken har inspirerats och funnit nya vägar tack vare spelandet, men hur kan vi utmana dem i spelandet? Vi vet ju att det finns så många fler sätt att använda Minecraft på.
Hur får vi med oss föräldrarna på detta?
Hur får vi dem att detta spel är fascinerande, utmanande och utvecklande?
En tanke vi har är att bjuda in även dem till en workshop i Minecraft där vi tillsammans lär oss det barnen är experter på. Kanske är det barnen som får vägleda oss i denna workshop?!
Vårt nästa, och absolut viktigaste steg, är att själva lära oss mer om spelet. Vi har läst en hel del om hur andra arbetar med Minecraft på olika sätt men för att kunna göra det i större utsträckning behöver vi närma oss barnens värld ännu mer. Vi må vara bra på att utmana barnens i deras skapande och i de kreativa lekarna, men vi är rädda när det kommer till spelandet.
Vad är det som gör så att vi inte ger oss in i Minecraft-världen? Vad är vi rädda för?
Tack för att vi fick dela med oss av våra funderingar! Vi tar mer än gärna emot era tankar, funderingar och idéer kring Minecraft. Kommentera vårt inlägg så att vi får läsa era kloka tankar. Eller skriv frågor om ni undrar över någonting!
Nu skulle vi vilja höra lite om vilka appar ni i Hallstavik använder, och hur ni använder dem, i ert projekt om LJUS.
Nu skulle vi vilja höra lite om vilka appar ni i Hallstavik använder, och hur ni använder dem, i ert projekt om LJUS.